söndag 11 november 2007

Söndagsdistans från Farsta

Idag startade distansen från Farsta simhall. Som vanligt dök ett 10-tal tappra upp, trots att temperaturen krypit ner runt noll och snön låg i luften. Såna dagar vill man gärna ha dubbdäck på cykeln, men mina ligger på jobbet, så det fick bli crossen. Jag var ensam om att komma på cross, men inte ensam om att köra odubbat.

Starten blev karakteristiskt ryckig. Jag behöver en 30 minuter för att benen ska vilja svara, och kommer ofelbart efter i backarna i starten. Eftersom jag inte vill sinka, så kämpar jag ofta lite väl mycket, och sen räcker inte benen till andra backar heller.

Efter en knapp timmes körning bestämde vi oss för att dela upp oss i två grupper. Jag anslöt till den lugnare av de båda. Därmed blev mer av distansträning för mig idag, än det varit på de tidigare passen, då tempot varit aningens högt. Lustigt nog så var dock kilometerfarten densamma (ca 18 km i h) och genomsnittspulsen låg bara ett par slag under de passen.

I den körde även vår tränare Affe. Det var väldigt skönt att höra honom upprepa att vinterdistansträning ska vara i prattempo, att köra hårdare är meningslöst. Det här är förstås lite av ett dilemma, för prattempo för mig är förstås lägre för mig än för de mer vältränade cyklisterna. För att träningen ska vara distansträning för mig, är det alltså optimalt om jag hamnar i en grupp som håller "mitt" tempo. Dessutom är det trevligare när man hinner prata lite med var och en av de härliga medcyklisterna, och inte bara koncentrera sig på att hinna med. Jag upplever dessutom trots allt att träningen ger jättemycket!

Turen
Turen blev både kortare och över annan sträckning än planerat. Vi hade inte med oss nån som hittade var det var tänkt att köra. I stället körde vi via Skarpnäck och Älta ut i Nackareservatet förbi Ersta gård och vidare till Saltjöbaden. I Saltsjöbaden gav vi oss på Observatoriebacken igen. Den här gången gick det bättre, förmodligen för att jag var beredd på vad som komma skulle. Från Saltsjöbaden körde vi över Fisksätra. Vi tvärsade över Nackareservatet och kom ut på Ältavägen. Vännerna stannade på Hellasgården för att fika, men jag gav mig hemåt till väntande sambo och föräldrar på besök från Skåne.

Karta (klicka för att förstora)


Distans: 47 km
Tid: 2 h 45 min

Utvärdering av klädsel
Temperaturen hade alltså krupit ner runt noll. På överkroppen hade jag linneundertröja, craftundertröja och långärmad cykeltröja och Hovets lite tjockare vinterjacka. Det var helt bra.

På underkroppen hade jag cykelbyxor, två par benvärmare (varav ett par stickade) och ett par Craftbyxor i strech m vindskyddytterst. Det blev inte för varmt, möjligen lite kyligt om rumpan och höfterna. Jag hade tjocka Hestravantar (tredelade). I början testade jag med torgvantar under, men det blev alldeles för varmt. På huvudet hade jag rånarluva, cykelmössa plus öronskydd, det var perfekt.

Fötterna klarade sig bättre än sist: jag hade ett par steps (nylonstrumpor) innerst, ett par tunna yllestrumpor och ett par raggsockar vinterkängorna. Utan på det de tjocka neoprenskydden. Kall blir man ju, men det är uthärdligt.


Inga kommentarer: