fredag 30 november 2007

Out of topic: vasaloppsträning - längdskidor

Den här helgen ska ägnas åt längdskidåkning. Jag har följt med mina jobbkollegor på Vasaloppsträningsläger. Vi är 10 personer.

Gårdagen gick åt åka bil upp till Idre i förfärligt väglag. Det snöade, var dålig sikt och riktigt halt och spårigt. När vi kom upp gav sig alla killarna genast iväg ut, men jag lyckades inte få till tillräckligt med motivation att hänga med i mörker och rusk.

Idag är därför min första dag. Det ska bli spännande för det var över ett år sen sist och jag har inte åkt mycket alls. Men jag vet att det är superkul.


söndag 25 november 2007

Träningsuppföljning v. 47

Planen/schemat:
Måndag: Backträning med stavar (om pigg) - 4o min
Tisdag: Styrketräning - 50 min
Onsdag: Cyclocrosspass 50 min
Torsdag: Löpträning med backe -50 min
Fredag: Spinning med cykelklubben 90 min
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget 3 h
TOTALT: 6 pass, 7 h 40 min

Utfall:
Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning - 50 min
Onsdag: Vila
Torsdag: Löpträning med backe 50 min
Fredag: Spinning med cykelklubben 2 h
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget 3 h 50 min
TOTALT: 4 pass, 7 h 20 min

Analys
Två avvikelser från planen: vila på måndagen, för det behövdes efter en ganska tuff träning på söndagen. Onsdagens crosspass gick bort. Det är nog bara att inse att det inte blir mer crossträning förrän tidigt vår. Jag ids helt enkelt inte rengöra cykeln 2 ggr i veckan, så jag planerar ersätta det passet med ett spinning- eller löppass.

Ett pass har kommit till, ett löppass som avslutas med en backe. Det känns bra att komma igång så smått med löpningen igen. Det märktes dock på distanspasset att löpningen satte sina spår, för jag var stum och inte särskilt stark i backarna. Men det kommer, det är jag säker på.

Nästa vecka blir en helt annorlunda vecka. Då ska det bli åka skidor av!


Söndagsdistans från Stora Mossen

Så var det dags igen för veckans distanspass. Idag skulle vi köra med Affe, vår tränare.

Passet föregicks av en del våndande. Igår köpte jag både skärmar och dubbdäck. Skärmarna passade tyvärr inte och våndandet rörde huruvida jag skulle lägga på dubbdäcken eller inte. Igår var det minusgrader, men i morse hade temperaturen krupit upp ovanför nollstrecket. Jag bestämde mig för att inte lägga på dubb.

Redan strax efter Tranebergsbron började jag ångra beslutet att inte lägga på dubb. På marken låg något som mest liknade slush puppie, eller frozen Margarieta. Men mest av allt saknade jag bakskärm, som skulle ha förhindrat att den isiga sörjan piskades upp över ryggen på mig.

Vi körde från Stora Mossen ut förbi Lövsta och Hässelby, genom Görvelns naturreservat och upp mot Kallhäll. Nånstans i de trakterna svängde vi tillbaka mot stan och körde genom Järvafältet, förbi Rissne, ner mot Bromma, och tillbaka till Stora Mossen.

Nån stans inne i Görvelns naturreservat kom första vurpan, och vi blev varse att det var riktigt riktigt halt. Vi som inte hade dubbar fick köra allt försiktigare. Nere på Järvafältets grusvägar blev det till att köra i promenadtempo.

Så nu är det dubbar på som gäller för resten av säsongen. Idag lärde jag mig att även om temperaturen är över noll grader så blir det snabbt isigt och spårigt på skogsvägarna. Isigt och spårigt med vatten ovanpå var en lite otäck ny bekantskap.

Det vore att ljuga att säga att dagens tur var behaglig, även om sällskapet som vanligt var trevligt, vägen var vacker osv. Det kyliga fuktiga vädret gjorde att jag var genomblöt mot slutet. Jag hann aldrig bli riktigt frusen, men jag var rätt röd i skinnet när jag kom hem. Benen var stumma och svarade dåligt, så jag kom återigen på efterkälken i backarna. Men det är bara att kämpa på, för nästa gång går det bättre!

Turen (klicka på kartan för att förstora den):


Detta är den ungefärliga turen för dagen. Min GPS visade sig vara urladdad, så jag plottade ut turen så gott jag kunde på Map my run.

Distans: Nånstans mellan 50-60 km.
Tid: 3 h 50 minuter

Utvärdering av klädsel
Idag var det ca 1 plusgrad och fuktigt. På överkroppen hade jag undertröja, kortärmad cykeltröja och Hovets vinterjacka. På benen testade jag Gortexbyxorna igen med cykelbyxor och enkla benvärmare under. Gortexbyxorna var perfekta i kyla / fukt. På fötterna steps (nylonstrumpor) innerst, ett par tunna yllestrumpor och ett par raggsockar i vinterkängorna. Utan på det de tjocka neoprenskydden. Fötterna var rätt det jag frös mest om, men det var inte outhärdligt.


onsdag 21 november 2007

Söndagsdistans Saltsjöbaden igen

I söndags var det åter dags för Saltsjöbadsrundan, i stort sett samma runda som för en månad sen, med några smärre skillnader. Vi körde via Älta och Ersta ner till Saltsjöbaden och Älgö, och på tillbaka vägen körde vi på andra sidan Järlasjön. Självklart tog vi en tur upp för Observatoriebacken.

Den största skillnaden mot förra passet var att fikapausen förlades till Södermalm, efter 3 timmars cykling, i stället för mitt i, som förra gången.

För min egen inbillar jag mig att formen förbättrats en del sen förra Saltsjöbadspasset. Jag var inte alls lika utmattad efter passet som jag var efter det passet. Att fika efter passet, i stället för mitt i kändes helt okej. Det verkar helt enkelt gå åt rätt håll.

Turen (klicka på kartan för att förstora den):



Tid: 3 h 13 minuter
Distans: 56,65 km

Utvärdering av klädsel
Underligt nog var det 5 grader även denna gång. På överkroppen hade jag därför samma som sist, dvs. undertröja, kortärmad cykeltröja och lättfodrad långärmad tröja eftersom det funkade så bra. På benen hade jag Craftbyxorna, med cykelbyxor och enkla benvärmare under. Funkade också bra. På fötterna steps (nylonstrumpor) innerst, ett par tunna yllestrumpor och ett par raggsockar vinterkängorna. Utan på det de tjocka neoprenskydden. Eftersom det inte var jättekallt klarade sig fötterna riktigt bra den här gången.


söndag 18 november 2007

Träningsuppföljning v. 46

Planen/schemat:
Måndag: Backträning med stavar
Tisdag: Styrketräning
Onsdag: Cyclocrosspass
Torsdag: Vila
Fredag: Spinning med cykelklubben
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget

Utfall:
Måndag: Backträning med stavar
Tisdag: Styrketräning
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Spinning, Cykel Puls
Söndag: Distanspass med damlaget

Analys
En liten ändring i planen: backträning med stavar. Tyvärr blev min tennisarm sämre av detta så jag får köra utan stavar. Annars blev det återigen nästan som planerat. Onsdagens cross föll bort, och jag fick flytta spinningen till lördagen. Jag skulle klara av ett pass till, men var samtidigt väldigt stark inför distanspasset. Nästa vecka blir det ett pass till!


Göra ren cykeln - var och med vad

Det där med cykelrengöring är ett ständigt dilemma som bara blir mer akut så här på vintern. När man bor i stan måste man hitta lämplig plats för cykeltvätt, och det är inte alltid så enkelt.

Någon rekommenderade OK:s gör det själv-hallar, och det har fungerat väldigt bra för mig. Där finns tillgång till varmvatten och man står inomhus, vilket är skönt så här på vintern. Det som är bökigt är förstås att ta sig dit med rengöringsprylar och allt.

Själv är jag just nu så lyckligt lottad att det finns en tvätt i det garage där vi har bilen. Då kan jag ha grejjerna liggande i bilen, och slipper släpa, samtidigt som det är nära hem. Cykeln blir rengjord betydligt oftare än förr.

Sen är det det där med rengöringsprodukter. Jag har en absolut favorit, en Motorexprodukt som fanns på sprayburk (absolute bike clean, tror jag), men den finns inte att köpa längre. När man sprutade på den rann smutsen verkligen av. Men precis som alla andra cykelrengörningsprodukter, så var den dyr, svindyr.

Sist jag var på jakt efter rengöringsmedel så fick jag ett riktigt bra tips av försäljaren, dock. Yes power spray. Kostar 40 spänn, och är bra mycket bättre än alla konstiga dyra citrushistorier som sägs vara specifika för cyklar. Man sprayar på och låter verka lite, och spolar av. Funkar riktigt bra. Inget mirakel, men väldigt mycket bättre än jag först trodde när jag fick höra det.


fredag 16 november 2007

Dubbdäck på

Efter flera dagars lätt snöande och minusgrader så bestämde jag mig i morse för det var dags att lägga på dubbdäcken på min pendlings & vintercykel.

Byta däck är inte det jag tycker bäst om med cykling. Mellan gångerna hinner man glömma tricksen som gör det lite lättare. Slicksen ville inte alls av, utan kärvade ordentligt. Men när de väl var av, så gick det dock förvånansvärt lätt att lägga på dubbdäcken.

Att cykla med dubbdäck är ju inte direkt nån jättefröjd. Det är tungt och kärvt och låter en hel del.

Av dessa båda anledningar brukar jag vänta så länge jag vågar med att lägga på dubbdäcken. Allt som oftast kommer det ju en köldknäpp, och sen är det barmark fram till mitten av januari. Så långt törs man ju aldrig vänta...

Idag kände jag dock att jag var trött på att köra tokförsiktigt och spana efter isfläckar. Därför kändest det lite bittert att på lunchen konstatera att temperaturen stigit till upp mot 4 plusgrader. Detta trots att jag inte är nån vinterfantast och inte heller jätteförtjust i kyla. När jag nu kollar väderprognosen, så ser det faktiskt ut som blidvädret ska hålla i sig ytterligare några dagar - säkert ända fram till januari. Jag borde förstås kollat prognosen innan däckbytet. Precis som förra året... Men nu är de på, dubbdäcken, och de stannar på vintern ut.


tisdag 13 november 2007

Mitt första (och hittills enda) långlopp på mountainbike: 08XC 2004

När det snöblandade regnet duggar utanför är det lätt att bli nostalisk. Just nu går mina tankar till tidig höst 2004, då jag körde mountainbike-långloppet 08XC. Ett lopp som tyvärr inte arrangeras längre.


Lite bakgrund innan jag kommer till själva loppet. Jag skaffade min första "riktiga" cykel på våren 2004. Det var innan jag insett att landsväg kanske var mer min grej, så det blev en mtb av märket Orbea. Prislappen på strax under 10.000 kr kändes helt vansinnig då, men köpet hade föregåtts av gedigen research och prisjämförelse, och jag visste vad jag ville ha.

Under våren tränade jag en hel del med cykeln, men redan i slutet på maj skaffade jag mig en ganska hygglig landsvägscykel. Därmed försköts träningsfokuset helt klart mot lvg.

Lopp skulle man ju köra, nu när man började kunna kalla sig cyklist, för sånt gör ju såna. Av en väninna fick jag höra talas 08XC. Hon hade kört det och sa att det inte var så särskilt tekniskt, utan gick i rätt enkel teräng i 120 km. Jag hade kört 120 km på lvg, så det skulle väl bara vara lite jobbigare. Trodde jag, och anmälde mig tillsammans med en väninna.

Dagen för loppet ösregnade det, redan tidig morgon. Starten, som gick i Arlanda, var väldigt snabb. Orutinerad som jag var försökte jag hänga på, och drog förstås på mig mjölksyra redan i inledningsskedet. Värmt upp hade vi förstås inte gjort. Vi saktade ner tempot, men jag ville fortsätta i lite högre fart, så jag sa hej till väninnan efter ett tag.

Det myckna regnandet gjorde att banan bitvis var förfärlig. Det var uppkört, spårigt, djup lera i halm, djup lera mellan stenbumlingar, djup lera och vattenpölar och hala klippor. I depåerna fick man skölja av leran, för att sen vara lika nerlerad igen efter en kilometer.

Självklart tog det riktigt lång tid, och efter första depån började jag inse att jag låg i farozonen för att råka ut för repdragning. Jag försökte pressa på så gott det gick. Jag halkade och föll flera gånger. Kände inte smärtan, förmodligen pga adrenalikick.

Ungefär halvägs ringde väninnan och sa att hon bröt. Jag sa att jag också skulle göra det vid nästa depå. Men då hände det. Regnet upphörde, och solen började titta fram. Trots att jag vid det här laget var duktigt sliten bestämde jag mig för att köra vidare. Tror att det var 3-4 mil kvar vid det laget. Jag kom in i en andra andning, som varade fram till Värsjöbacken.

Värsjöbacken är ju slalombacken i Sollentuna, och den skulle vi uppför. Jag hade inga krafter kvar i benen att cykla med så jag föste cykeln framför mig uppför backen, samtidigt som jag grät (av utmattning). Därefter fick jag springa nerför backen, för mina v-bromsar var fullständigt nerslitna.

Väl nere för backen visste jag att det var 2 mil kvar in till Stadion, där målet var. Tyvärr fick jag inte köra dit, för när jag kom ner för backen var repet draget, sen 5 minuter tillbaka. Det kändes förstås toksnöpligt. Jag hade kört 10 mil, på 8 timmar (!) och jag fick inte köra de två sista. Det var inte bara jag som var heligt förbannad. Vad jag förstår hade loppet aldrig körts under de här förhållandena, och man hade anpassat repdragningarna efter fina, fasta stigar. Ingen hade i tidigare lopp fått kliva av vid Värsjöbacken, nu var vi ett femtontal. Det hade dessutom ryktats om att man skulle väga in detta, så därför hade många tagit det lite lugnare. En tjej var så arg att hon grinade och skrek på en av funktionärerna att hon "aldrig mer skulle köra deras jävla skitlopp". Det var så det kändes.

Så här i efterhand måste jag säga att även om jag tyckte det var taskigt att ha repdragningen efter backen, i stället för före, så var det nog det bästa som kunde hända mig att jag fick kliva av. Inte ens efter 300 km Vättern har jag behövt så lång tid att återhämta mig och jag var blåslagen över hela kroppen, dessutom. De där 20 km in till Stadion gick även de på skogsstigar etc, och jag hade nog behövt nästan två timmar till på mig.

Kilometertiden var ju inte direkt lysande, men det berodde på att det var så många delar av banan som man helt enkelt inte kunde cykla. Jag måste ha burit cykeln i minst 2 mil. Bitvis körde jag dock riktigt aggressivt och tekniskt på ett sätt som jag knappast vågar egentligen, så jag lärde mig mycket.

Det tog också riktigt lång tid och många tvättar innan jag lyckades få rent min älskade Orbea, som till min stora sorg föresten blev stulen i våras.

Efter det här har det inte blivit några fler långlopp på mtb för mig. Inte för att det inte var kul, för det var det, trots smärta och annat elende. Utan mer för att det helt enkelt är svårt få till träningstid så att man utvecklas inom båda disciplinerna. Jag har då prioriterat lvg för det är där jag har mina träningskompisar etc.


söndag 11 november 2007

Söndagsdistans från Farsta

Idag startade distansen från Farsta simhall. Som vanligt dök ett 10-tal tappra upp, trots att temperaturen krypit ner runt noll och snön låg i luften. Såna dagar vill man gärna ha dubbdäck på cykeln, men mina ligger på jobbet, så det fick bli crossen. Jag var ensam om att komma på cross, men inte ensam om att köra odubbat.

Starten blev karakteristiskt ryckig. Jag behöver en 30 minuter för att benen ska vilja svara, och kommer ofelbart efter i backarna i starten. Eftersom jag inte vill sinka, så kämpar jag ofta lite väl mycket, och sen räcker inte benen till andra backar heller.

Efter en knapp timmes körning bestämde vi oss för att dela upp oss i två grupper. Jag anslöt till den lugnare av de båda. Därmed blev mer av distansträning för mig idag, än det varit på de tidigare passen, då tempot varit aningens högt. Lustigt nog så var dock kilometerfarten densamma (ca 18 km i h) och genomsnittspulsen låg bara ett par slag under de passen.

I den körde även vår tränare Affe. Det var väldigt skönt att höra honom upprepa att vinterdistansträning ska vara i prattempo, att köra hårdare är meningslöst. Det här är förstås lite av ett dilemma, för prattempo för mig är förstås lägre för mig än för de mer vältränade cyklisterna. För att träningen ska vara distansträning för mig, är det alltså optimalt om jag hamnar i en grupp som håller "mitt" tempo. Dessutom är det trevligare när man hinner prata lite med var och en av de härliga medcyklisterna, och inte bara koncentrera sig på att hinna med. Jag upplever dessutom trots allt att träningen ger jättemycket!

Turen
Turen blev både kortare och över annan sträckning än planerat. Vi hade inte med oss nån som hittade var det var tänkt att köra. I stället körde vi via Skarpnäck och Älta ut i Nackareservatet förbi Ersta gård och vidare till Saltjöbaden. I Saltsjöbaden gav vi oss på Observatoriebacken igen. Den här gången gick det bättre, förmodligen för att jag var beredd på vad som komma skulle. Från Saltsjöbaden körde vi över Fisksätra. Vi tvärsade över Nackareservatet och kom ut på Ältavägen. Vännerna stannade på Hellasgården för att fika, men jag gav mig hemåt till väntande sambo och föräldrar på besök från Skåne.

Karta (klicka för att förstora)


Distans: 47 km
Tid: 2 h 45 min

Utvärdering av klädsel
Temperaturen hade alltså krupit ner runt noll. På överkroppen hade jag linneundertröja, craftundertröja och långärmad cykeltröja och Hovets lite tjockare vinterjacka. Det var helt bra.

På underkroppen hade jag cykelbyxor, två par benvärmare (varav ett par stickade) och ett par Craftbyxor i strech m vindskyddytterst. Det blev inte för varmt, möjligen lite kyligt om rumpan och höfterna. Jag hade tjocka Hestravantar (tredelade). I början testade jag med torgvantar under, men det blev alldeles för varmt. På huvudet hade jag rånarluva, cykelmössa plus öronskydd, det var perfekt.

Fötterna klarade sig bättre än sist: jag hade ett par steps (nylonstrumpor) innerst, ett par tunna yllestrumpor och ett par raggsockar vinterkängorna. Utan på det de tjocka neoprenskydden. Kall blir man ju, men det är uthärdligt.


Träningsuppföljning v. 45

Planen/schemat:
Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning (1 h)
Onsdag: Cyclocrosspass (1 h)
Torsdag: Promenad till jobbet, löpning med backträning hem
Fredag: Spinning med cykelklubben (1,5 h)
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget (3 h)

Utfall:
Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning (1 h)
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila
Fredag: Spinning med cykelklubben (2 h)
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget (2 h 45 min)

Analys
Inte som jag planerat. Både onsdagens cross och torsdagens promenad föll bort. Jag tog i ordentligt under tisdagens styrka, och sen behövde benen vila pga rejäl träningsverk. Fredagspasset fick i viss mån kompensera, då det blev lite längre. Söndagsdistansen blev dock kortare. Den här veckan har det blivit lite väl lite träning, men jag vet med mig att om jag inte lyssnar på min kropp så kommer jag ofelbart att bli förkyld eller drabbas av nån annan krämpa. Återigen: våga vila för att bygga upp!

Alla vardagar cyklar jag till och från jobbet i mycket lugnt tempo. Detta räknar jag dock inte som träning, så den cyklingen får inte vara med.


måndag 5 november 2007

Cykelcity, mycket mer än bra service

Jag fick bannor igår på söndagsdistansen för mina tjutande bromsar. Ja, till och med hot om att inte få följa med nästa gång om jag inte fixade dem. Faktum är att jag även fick en del hjälp och råd också.

Hur som helst bestämde jag mig för att ta cykeln till Cykelcity, där jag köpt den, för lite service. Jag hade nog väntat mig att få lämna in den och komma tillbaka och hämta den senare, men där fick jag tji. Carlos tog tag i cykeln på studs, justerade, testade och justerade lite till. Efter det var cykeln helt tyst. Nåja, så tyst som en cross nu blir. De är ju lite kända för att låta i bromsarna.

På Cykelcity får man alltid bra service. Det är man liksom bortskämd med. Men man får faktiskt mycket mer än bra service. Man blir alltid igenkänd, och man behöver aldrig känna sig dum med sina frågor, man behöver inte stressa. Man får kunskap, värme och omtanke. Man behöver inte boka "personlig shopping", det får man ändå när man kommer dit. Det är lite att som att komma hem till en kompis att gå och handla där. Man surrar lite med Carlos, Mario, Otto, Maria, Daniel mfl.

Jag har köpt både landsvägscykel och cross hos Cykelcity. Båda gångerna har jag fått massvis med tips och råd, inte bara om cykeln, utan också om cykling av Carlos och Mario, som jag handlat av. De har tagit sig tid och väglett mig, när de märkt att jag känt mig vilsen. Självklart gäller det dock att välja tillfälle när man behöver lite extra stöd. Men man kan nog inte förvänta sig jättebra service nånstans veckorna innan Vätternrundan...

Allt det här kan tyckas självklart, men om det vore så så skulle jag nog aldrig skrivit det här inlägget, eller hur?


söndag 4 november 2007

Träningsuppföljning v. 44

Planen/schemat:
Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning
Onsdag: Cyclocrosspass
Torsdag: Promenad till jobbet, löpning med backträning hem
Fredag: Spinning med cykelklubben
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget

Utfall:
Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning
Onsdag: Cyclocrosspass
Torsdag: Vila
Fredag: Spinning med cykelklubben
Lördag: Vila
Söndag: Distanspass med damlaget

Analys
Det har blivit nästan som jag planerat. Det enda som föll bort var torsdagens promenad. Tanken var dock att jag bara skulle göra den punkten om jag kände mig pigg i benen. Eftersom jag var ganska sliten efter tisdagens styrketräning och onsdagens cross, så hoppade jag helt enkelt över. Våga vila!


Vintervikenträning - distanspass 2

Dagens vinderdistanspass startade i Årstaberg och gick ner över Södertörn med avslutningsfika i Vinterviken, därav namnet. Vi var återigen ca 10 glada cyklister som slöt upp vid start.

Idag kändes farten betydligt bättre än vid förra passet. Visst var det fortfarande motigt i backarna, men det kändes ändå lite bättre. Jag skulle gärna vilja skriva att jag blivit starkare sen sist, men det var nog snarare så att vi höll ett jämnare och lägre tempo, och att jag inte tog ut mig i början, som jag gjorde förra gången.

Jag är ändå nöjd med min insats idag och kännner mig stolt över mig själv. Vi höll trots allt på i 3 h i sträck och det mer än vad mina sommarträningar i år har varat. Det var först mot slutet som låren började säga ifrån på riktigt och jag kände mig inte lika sliten på slutet idag som förra gången.

Tyvärr fick jag lov att hoppa över fikan i Vinterviken. Jag kände att jag inte skulle grejja ta mig upp på cykeln och ta mig hem om jag satte mig ner i värmen. Tyvärr, för fikan efter träningen är annars en sann belöning. Både för att det är gott och för att man får möjlighet att surra med de härliga cykelkompisarna en stund till. Förvisso surrar man ju en hel del under sån här distanscykling, men det är inte riktigt samma sak...

Jag gillar den här vinterträningen mer och mer för varje gång, trots att det blir allt kallare väder. Socialt är det också, för får en chans att lära känna varandra lite mer, i och med det lite lägre tempot. Och bara det är värt turerna!


Turen
Via mässan åkte vi mot Huddinge. Vi körde skogsväg parallellt med Glömstavägen, över en liten bro mellan Tullinge- och Albysjön (se bilder nedan). På bron tog vi en första kort paus, för att beundra utsikten. Sen gick turen på Hågelbyleden, ner mot Tumba, förbi Kvarnsjön, mot Södertäljevägen.

I korsningen mot St Botvids väg hade vi kommit halvägs, och här stannade vi för, vad som närmast unisont röstadades till "årets sämsta kisspaus". Det var inte mycket till skydd mot insyn där, i korsningen. Den minimala mysfaktorn bidrog till att det blev en mycket kort paus, precis så att man hann slänga i sig en energibar.

Vi fortsatte därefter mot Botkyrka, förbi Skärholmen. Efter Skärholmen tog vi mot Mälaren och fortsatte sedan mot Vinterviken längs Mälarens strand, en vacker sträcka på skogsväg. Det var en hel del folk ute och promenerade. De flesta lät oss snällt passera. En del blev skrämda av mina skrikande bromsar.

Framme i Vinterviken, efter drygt 3 h cykling, så var det dags för fika. Jag kände mig dock som sagt så pass nerkyld och sliten, så jag valde att fortsätta direkt hem, mens ork fanns.

Karta (klicka för att förstora)


Distans: 58 km
Tid: 3 h

Utvärdering av klädsel
Temperaturen idag var 3-4 plusgrader. På överkroppen hade jag undertröja, kortärmad cykeltröja och Hovets lite tjockare vinterjacka. Det var okej. Lite varmt i början när solen låg på, men skönt på slutet. På underkroppen hade jag cykelbyxor, ben- och knävärmare (sic) och ett par Craftbyxor i strech m vindskyddytterst. Det blev inte för varmt. Jag hade tjocka Hestravantar (tredelade) och cykelmössa plus öronskydd, det var perfekt idag.

Fötterna, däremot, fick stryk idag. Jag hade tre lager strumpor i mina vinterkängor; ett par tunna, ett par lite tjockare, och ett par raggsockar. Det var nog ett lager för mycket. Det blev trångt och därmed kallt nästan från start. Nästa gång åker dessutom de tjocka neoprenskydden på.


Bilder från Vinterviksträning


Ivan och den vackra vyn från bron mellan Tullinge- och Alvikssjön.


Susanne och Martina på bron mellan Tullinge- och Alvikssjön.


Roger, A-C och Ingrid på bron mellan Tullinge- och Alvikssjön.


Vinterns sämsta kisspaus? Kissa fick man göra bakom den här granen...







Sadelfröjd!

Nu är sadeln rejält testad. Efter 3 h cykling och 6 mil, allt utan några längre pauser (än max 5 minuter), så kan jag officiellt säga att det är den bästa sadel jag testat. Det känns verkligen att man belastar sittknölarna helt rätt, och därmed avlastar känsligare delar. Min bak har nog aldrig mått så bra. Rekommenderas!