söndag 7 oktober 2007

Introduktion i cykel cross - en nyförälskelse

Idag har jag gjort nåt riktigt kul för första gången, och som så ofta så involveras förstås cykling (annars skulle jag väl inte skriva om det här, heller). Idag har jag nämligen testat cykel cross, eller cyklo-cross beroende på hur svensk man vill vara, och det kommer garanterat inte att bli sista gången.

Att jag kom iväg idag var tack vare Lotta Jegestam, Fredrikshofs ordförande och cykeleldsjäl och Anna Holmström, vår värd och guide för dagen. Inbjudan kom via Bimbo Bikers (se länk i högerspalten) och vi var totalt sju tjejer som slöt upp. Massor av bilder kan ses på Flickr, neden finns även ett inlägg till med bara bilder.

Innan jag skriver vidare, några korta ord om cykel cross för dem som inte är bekanta med fenomenet. En crosscykel ser ut som en landsvägscykel (med bockstyre och 28-tumshjul) men är robustare och har kraftigare däck. Detta gör att man kan köra på grusvägar, på sand och is skog, på ställen där man inte tar en racer. Cykel cross cyklas gärna på hösten/vintern, oftast som vinterträning för landsvägscyklister. En cykelcrossbana är 1,5 - 3 km lång i varierande teräng och med hinder. Hindren i banan måste man ofta hoppa av cykeln för att komma över, och bära denna. Det kan röra sig om små halvmeters hopphinder, eller riktigt branta stigningar.

Under ett cykelcross-lopp kan man t.ex. köra banan i 25 minuter + ett varv. I tävling får man, i motsats till mtb, byta cykel. Sporten "uppfanns" i Frankrike, men är förmodligen störst i Holland och Belgien. Den har ganska nyligen börjat bli populär i Sverige.

Vi var sju Vi började dagen med att titta på en tävling som gick på Lilla Skuggan på Djurgården. Medan vi tittade berättade Anna om de viktigaste ingredienserna; hindren, tekniken mm.

Så var det dags att testa själva. Den största utmaningen var förmodligen att slänga upp cykeln på ryggen och springa uppför en backe. Efter ett varv sprutade mjölksyran ur benen. Det är fysisk och ganska teknisk cykling. Att snabbt ta sig upp på sin cykel efter ett hinder, t.ex. kräver en hel del övning, men belöningen är att man vinner mycket tid om man får det rätt.

Efter smakprovet i Lilla skuggan bar det av till Bosön och banvisning av den bana där crosscupen kommer att hållas den 3 november. Nytt för i år är att man även kommer att ha sportklasser i vilka man kan delta med mountainbike. Inga ursäkter alltså :-)

Banan på Bosön var lite tuffare, men ännu roligare. Här ingick, förutom ett par stentuffa backar, en beachvolleyplan (dvs. djup sand), en brant trappa och ett parkeringsgarage.

Sammanfattningsvis tyckte jag som sagt att cykel cross var bland det roligaste jag testat i cykelväg. Inte fullt så tekniskt som mountainbike, och bitvis mycket snabbare. Dessutom kan alla köra cross, om man blir sugen. Man tar det helt enkelt i sitt eget tempo tills man känner sig mogen att köra snabbare och tuffare.

Jag kommer garanterat att återkomma till ämnet om inte länge alls, det känner jag på mig.


Inga kommentarer: