lördag 8 september 2007

Möte med en vardagens cykelhjälte

På väg till jobbet igår låste sig min bakre skivbroms. Självklart skedde det på en mindre strategisk plats, där trafiken var tät. Som tur var blev stoppet inte mer brutalt än att jag fick ner foten. Klev av och tittade förundrat på bakhjulet. Hade inte kliat mig länge i huvvet förrän jag hörde frågan "behöver du verktyg?". En medcyklist på blå Cannondalecross hade stannat och förberedde sig på att komma över på min sida cykelvägen. Ingen av oss kunde lista ut vad felet var, men efter att ha tagit av hjulet och satt på det igen kunde vi komma vidare.


Den här incidensen är en av de saker som gör att man älskar cykling. En främling som tar sig tid mitt i morgonrusningen. När jag fortsatte mot jobbet var jag lite lätt rusig, glad och uppåt. Strax innan Garnisonen fick jag möjlighet att "skicka vidare" genom att erbjuda en annan strandad cyklist hjälp.


Precis som Ove kommenterat nedan, så har nog många med mig lockats in i cyklingen och cykelsporten genom fantastiska möten med andra passionerade cyklister. Det kan låta som religionsfanatism, och det är det nästan. Visst är det självklart att man försöker skicka vidare, genom att hälsa och hjälpa?!


Inga kommentarer: