söndag 16 september 2007

Hur tänkte jag, egentligen?

Redan igår bestämde jag mig för att starta söndagen med en lite längre runda. Mycket för att testa formen inför Roslagshösten. Jag bestämde mig för att köra en Ekeröträning, dvs. ca 8 mil, inklusive cykling till och från Ekerö.

Min strategi var att jag skulle köra lite tuffare i två timmar, och sen ta det riktigt lugnt på vägen hem. Innan jag gav mig av funderade jag på om jag skulle ta något med att äta, eller ta med sportdryck. Jag avfärdade båda med motiveringen att jag nog skulle klara den sista delen om jag bara tog det lugnt. Vilken tankevurpa! Särskilt som jag inte ens fick med mig några pengar...

När jag varit ute i dryga 1,5 h timmar hade mina depåer tagit helt slut, och jag började känna mig riktigt hungrig. De sista 45 minuterna var en riktig plåga. Det var så illa att jag funderade på att ringa hem för att bli upphämtad. Nu är jag dock så pass envis att jag segade mig hela vägen hem.

Väl hemma var jag så vrålhungrig att hungern nära nog vänts till illamående. Bara en stor bit hallonpaj från Frappino kunde få mig på fötter igen.

Vad har jag lärt av detta? Jo. Om jag ska vara ute mer än 90 minuter så SKA jag ha någon form av energi med mig. Alternativt pengar att köpa energi med. Att plåga sig i en knapp timma är varken bra för humöret eller för kroppen.

Klädsel och utvärdering av denna
Tunn cykelmössa under hjälmen som går ner över öronen. Tunn långärmad undertröja (Craft) och cykeltröja. Utanpå tunna Hovetjackan. Cykelbyxor och benvärmare. Fotskydd och fodrade ganska tjocka Hestrahanskar. Allt var perfekt utom hanskarna som var för varma, blev fuktiga och sen kalla. Fötterna blev rejält kalla, så det är dags att ta fram yllestrumporna.


Inga kommentarer: