onsdag 5 september 2007

Konsten att hälsa

När jag började cykla, och gick med i Fredrikshofs cykelklubb, så läste jag en artikel om hur en hälsning till cykel ska utföras enligt konstens alla regler. Den var skriven av en av klubbens rutinerade cykelrävar, Tell Hermanson. Med lite hjälp, så lyckades jag lokalisera sagda text, och jag har dessutom bett Tell om lov att använda den. Stort tack för det, och för bilderna.

Faktum är att jag tycker den är ännu roligare jag minns den. Here goes:

Hälsa - på vem och hur? en studie av Tell Hermanson
med teckningar av Björn Ingerlund

Visst är det något speciellt att tillhöra en elit som har hemliga hälsningsritualer? Vet du hur man skall hälsa när man är ute på sin racer? Här kommer en handledning baserad på flera decenniers erfarenhet.

Man hälsar definitivt inte på folk i träningsoverall!
Klasskillnader inom cykel är rätt svåra för en nybörjare att se. Man tror sig vara accepterad och tillhöra skrået bara för att man har cykel med bockstyre. Men det går snart upp för en att så enkelt är det inte.


  • Unga hälsar inte på äldre. Gubbar - över 40 - ute på racer är ju bara larvigt
  • Äldre hälsar inte på yngre. Dom var ju inte med när man fick växla på känn.
  • Den som är på hemväg från en långtur hälsar inte på en som just svängt ut hemifrån. Den fräsche kan få för sig att hänga på.
  • Tajta cyklister hälsar inte på fladdriga kollegor. Åker du i träningsoverall kan du glömma allt vad hälsning heter.
  • En nykomling på vanliga rundan hälsar man inte på de första veckorna. Det här är mitt revir!

Hur hälsningen skall utföras
Hälsningen får inte vara en yvig viftning. Det skall vara en diskret handrörelse med vänstra handen, som fortfarande skall hålla i styret. Ett annat alternativ är en kontrollerad huvudrörelse upp och tillbaka. Solglasögon skyddar mot alla former av ögonkontakt.

Hantera obesvarad hälsning
Naturligtvis är det förargligt att röra handen och sedan inte få någon hälsning tillbaka. Säkrast är då att sitta förstenad, gömd bakom ogenomträngliga solglasögon. En annan lösning är att låta hälsningen övergå till att sätta tummen mot näsan och blåsa ur den eller fullfölja rörelsen över hjälmen och klia sig i nacken.

Omkörning
Det är fint att köra om och nesligt att bli omkörd. Hälsning förekommer här sällan, ingen av parterna vet vad detta kan leda till. Den omkörde kan få nya krafter! Här gäller det istället för den omkörande att verka helt oberörd, en gäspning kan rekommenderas, och sedan göra en markerad tempoökning så att den omkörde inte får för sig att hänga på. Den omkörande kan därutöver göra en hälsning efter omkörningen genom att låta högerarmen falla rakt ner. Det kan också tolkas som "släng dig i diket".

Om cyklisten inte märker att han håller på att bli omkörd kan man injaga respekt med en lång harkling som kan uttydas "Vafan-är-det-som-segar-här-då?-Ur-vägen!"





Hur man undgår regelrätt omkörning
Den omkörde å andra sidan har olika alternativ beroende på hur tidigt han kan se den jagande. Ser man jägaren på långt håll kan man börja titta nedåt-bakåt som om man just upptäckt något problem med bakväxeln. Sedan svänger man in mot vägkanten och börjar meka med cykeln.

Helst skall man stå med cykeln mellan sig och vägen så att man kan studera jägaren. Då kan man med ledning av andhämtningen och ansiktsfärg avgöra om man kanske skulle slänga sig upp på cykeln för att hinna upp, harkla sig och köra om.

Ett alternativ till att stanna är att välja en avtagsväg. Här finns dock en risk att den andre skall åka precis den vägen och då blir det hela riktigt pinsamt. Bäst är att innan avtagsvägen inleda med att titta på bakväxeln så har man möjligheten kvar senare att stanna. Ett helt nytt och ännu oprövat sätt att visa att man just för tillfället har annat att tänka på är att ha en öronsnäcka med sladd till cykeltröjan och just när man blir omkörd utbrista "Köp 3000 Ericsson B"

Klubbtröjan överlägsen
Det bästa sättet att undvika alla problem med hälsning är att ha Fredrikshofströja på sig när man är ute och cyklar. Dels är det då fritt fram att hälsa på alla andra som har samma tröja oavsett ålder eller fart. Blir man sedan omkörd av någon som inte har klubbtröjan kan man fråga om denne sett en annan cyklist med samma tröja. Då tror den omkörande att man kört så hårt att t.o.m. en Hofvare har blivit avhängd. Det inger respekt!


4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Stina!
I tisdags 4/9 var första gången i mitt månadslånga racerliv som jag flera ggr inte fick tillbaka en hälsning när jag själv hälsade. (Förmodligen för att jag hade en grön tröja istället för min normala blå, för vad skulle det annars bero på...) Tycker det hör till sunt bond-hyfs att hälsa på de som har likadant intresse. Det är faktiskt mycket roligare för alla om vi visar oss positiva gentemot varandra och det kan dessutom hjälpa till att sprida intresset till nya cyklister som ser att det finns en gemenskap hos de som cyklar.
Trots att jag är nybörjare har jag sett flera exempel på detta med hälsningsceremonierna som du beskriver och hur de varierar beroende på vem man möter. (eller blir passerad av).
Hur det än är så kommer alla som möter mig att få en hälsning, oftast bara en diskret fingerlyftning från styret men ändå. Dock hälsar jag inte heller på de som kommer i fladdriga overaller eller på tant Olgas gamla Monark med ballongdäck utan bara på de som är racerutrustade.
Tack än en gång för ett roligt och bra inlägg/Ove

Stina sa...

Hej Ove! Mer ohyfsat än att inte besvara en hälsning blir det nog inte, tycker jag.

Själv fick jag en liten nyttig tankeställare när jag läste intervjun med Karin Trevianus i senaste Kadens. Hon pekade på att idrottsrörelsens starka normer gör att det kan vara svårt att bli accepterad om man avviker på ett eller annat sätt. Jag insåg att det jag såg som positivt (sammanhållningen) lätt kan bli till något väldigt negativt (exkludering) om man inte tänker sig för. De som inte svarar på hälsningar faller definitivt i den senare kategorin.

Anonym sa...

Hej Stina!
Har precis (eller ja, EFTER tjejvättern) insett hur kul det är att cykla. Gillar verkligen din blogg, den är inspirerande och rolig (jättebra inlägg om rumpont!). Just detta med hälsningar är en typisk sak som gör att jag känner mig utanför, då det ofta är just äldre herrar och damer på en gammal cykel som hälsar på mig ;) I synnerhet yngre killar har en förmåga att inte ens se mig då vi möts, trots att vi tittar direkt på varandra.
Lycka till med jobbsökandet!
Anna

Stina sa...

Hej Anna! Kul att hittat cykling. Det är samma här, att många unga tävlingsinriktade män tittar nästan föraktfullt på en, när de inte tittar bort. De vill väl inte beblanda sig, kan tänka. Jag brukar tänka att det är de som har nån sorts identitetsproblem, inte jag :-)
Tack för de snälla orden om bloggen. Har sagt det förr och säger det igen. Det är just inputen som driver mig att fortsätta!
Ses på vägarna, nu ska jag ut och cykla!
Hils Stina