tisdag 31 juli 2007

Pyrenéerna - en kärleksförklaring

Jag och min sambo har alltså precis kommit tillbaka efter att bl.a. ha tillbringat en dryg vecka i Pyrenéerna. Det har varit en så komplett härlig upplevelse att jag känner att jag måste dela med mig av mer än bara cyklingen. Det kommer förstås mer om den, misströsta inte!

De första dagarna i Pyrenéerna tillbringade vi i Luchon-dalen, i en liten by som heter Juzet de Luchon, ca en km utanför Bagnère de Luchon. Staden Bagnère de Luchon är en söt och trevlig liten kurort där man hittar det mesta. Man är givetvis inte ensam besökare, men man behöver inte heller trängas. Från Luchon kan man via kabinbana eller bil (eller varför inte cykla) ta sig upp till skidorten Superbagnère, där man har en fantastisk utsikt över hela dalen, och de anslutanda dalarna på vägen upp.


Bodde gjorde vi på ett litet värdshus, Le Poujastou (Gite de France). Boendet i sig var en upplevelse. Det här pensionatet drivs av charmerande Elodie Cottereau, som tar emot alla sina gäster med samma genuina värme, och hennes man, som är bergsguide. Här kommer man Frankrike in på livet - man känner sig inte som en påträngande turist utan som en välkommen gäst. Det är lungt och rofyllt. Rummen är trevliga och fräscha.

Världshuset ligger vackert beläget med bergen som inramning. Man behöver inte oroa sig för stölder och andra otrevligheter som följer i den moderna turismens fotspår. Cykeln ställer du i garaget, som är olåst och nyckeln hänger du precis utanför dörren.

Om du reser hit ska du definitivt prova på Elodies table d'hôte - en middag på världshuset. Maten är enkelt underbar, och sällskapet kan vara mycket underhållande. Det underlättar dock om man pratar franska, för de flesta gästerna är förstås franskspråkiga. Elodie gör dock sitt bästa för att placera folk som kan kommunicera tillsammans.

Aktiviteter i Luchondalen, då? Mitt självklara tips är förstås cykling, åtminståne i detta sammanhang (hallå-cykel-spinning!). Här är det nära till klassiska cykeltrakter - Col de Peyresoudre (nåja, debut detta års Tour), Superbagnère, Col d'Aspin, osv. Eller varför inte cykla till Spanien, det är 9 km dit på brant bergsväg. Otaliga, inte särskilt trafikerade vägar slingrar sig längs dalarna och upp längs bergssidorna, och du är garanterat aldrig ensam. Hit kommer cyklister från övriga Frankrike, från Spanien och från Holland etc. Det är glädje för en cykelgalning att se alla dessa cyklister.

Om du hellre vill cykla mtb finns det massor att upptäcka, info hittar du på Poujastou, eller fråga värdfolket annars! De hjälper dig också att hyra cykel om du vill.

Det finns möjlighet att bada kurbad, Luchon är en klassisk kurort. Man kan testa canyoning, rafting, grottutforskning och mycket annat.
Självklart kan man även ägna sig åt fotvandring, eller randonée som det heter på franska. GR 10 (den Grande Randonnée, dvs. vandringsled, som sträcker sig från Medelhavet till Atlanten över Pyrenéerna - passerar förstås här. Antingen gör man dagsetapper på denna, vilket vi gjorde några, eller så gör man lite längre vandringar och tar in på sk. refuges som finns längs leden.




Tour de France-tankar

Ja, ja, jag vet. Touren är över för i år. Mycket har sagts om cykling, doping och till med om Tourens framtida vara eller inte vara. Mer kommer att sägas. Mina egna tankar och känsor rör främst mina egna upplevelser av Tour de France, i Pyrenéerna. Det känns som andra redan sagt det som ska sägas i övrigt. Helena gymråtta, t.ex., säger det så bra i sin blogg.

Redan tidigt i våras bestämde jag och min sambo att vi ville se en eller ett par etapper av denna fantastiska cykeltävling. Vi var också sugna på att cykla i bergen, och ville gärna upptäcka just Pyrenéerna.

Att vi valde just bergsetapper berodde på att vi misstänkte att vi skulle se få se så mycket som möjligt av cyklisterna eftersom det går lite långsammare i bergen. Det är ju också en särskild utmaning att cykla i berg, det har man förstått både när man tittat på tävlingar och när man pratat med andra som testat. Vi skulle också själva bli varse att så var fallet.

De två etapper vi valt ut var etapperna Foix - Loudenvielle och Gourette - Col d’Aubisque. Den förra vanns som bekant av Vinokurov och den senare av Rasmussen. Vi hade hade inte alls följt med i turerna kring de båda, och helt missat stormen kring Rasmussen. Beskeden om dem kom därför som en total överskning, särskilt vad gäller just Rasmussen.

Den första tanken var att förkasta hela klabbet. "Nu får det räcka, de är dopade hela gänget". Man kände sig dum som lagt en massa tid och ansträngning på att ta sig till en tävling som genomfördes av fuskare. Man kände sig nog mest lurad.

Denna första ilska la sig nog rätt så snabbt. Vi lät helt enkelt allt det positiva vi upplevt under de etapper vi följt La Grande Boucle (dvs. den stora slingan, som Touren ofta kallas på franska) ta överhanden. Det är trots allt en folkfest och en cykelglädje utan motsvarighet.

Vi tog oss själva en aningens skamsen liten funderare över vår längtan efter en superstark hjälte a la Armstrong som krossar all konkurens.

Vi fokuserade till sist på alla de cykelhjältar som genomför denna totala strapats utan att ta otillåtna preparat till hjälp. Problemet är bara att det är så svårt att veta vilka de är...


söndag 22 juli 2007

Mer om gruppcykling

När man väl har upptäckt gruppcykling, så tar det inte lång tid innan man börjar uppskatta hur härligt det ärr att ligga i en grupp som leds av en trygg och jämn master. Han eller hon är som en motor som går och går utan plötsliga ryck. Det här är dock ingen självklarhet, det vet alla som testat cykla i grupper med nybörjare eller med lite hetare cyklister.

Som jag nämnde tidigaredet behövs mindre anstränging för att ligga inne i klungan. Detta innebär förstås att det krävs en större ansträngning att ligga längst fram och dra, som det heter. Därför brukar man, om man inte kör med master, som ofta är fallet i t.ex Hovets lugna grupper, turas om att dra när man tränar i grupp.


Hur själva skiftet går till beror på om man kör på ett eller två led, från vilket håll vinden kommer osv. I cykelsporten finns det förstås regler för hur dessa skiften ska gå till, för att det hela ska löpa smidigt. Om du vill läsa på innan första turen så kan du göra det på http://www.fredrikshof.se/2674 .


Det viktigaste att tänka på när man ska upp och dra är att försöka hålla en jämn fart, och inte öka när man går upp. Det är lätt hänt att man tror att man måste ta i som bara den, vilket inte är fallet. Så innan man går upp i täten ska man kasta ett öga på farten på sin cykeldator och se till att inte öka allt för mycket. Även en liten fartökning upplevs som ett ryck längre ner i ledet, det blir dragspelskörning och alla tröttar ut sig i onödan.


När man väl hamnat i täten stannar man ganska kort tid, 30 sekunder till 1 minut är lagom. Tanken är ju att man ska dela på jobbet för att orka längre och snabbare, och ju fler man är, desto längre vilor får man mellan dragningarna, vilket är bra. När man är redo att bli avbytt säger man det, eller ger tecken.


Cykla i grupp – roligare och effektivare träning

Om du inte redan upptäckt fördelarna med gruppcykling, så är det hög tid. Som jag ser det så är det just cykling i grupp, eller klunga som man ibland säger, som gör att jag föredrar landsvägscykling framför t.ex. mtb och terängcykling (som också är jättekul).

Att cykla i klunga innebär att man ligger på vad man brukar kalla för rulle. Dvs. man ligger på tätt efter varandra på ett eller två led. På så sätt kan de som ligger inne i klungan dra nytta av att den eller de som ligger främst skyddar mot vinden. Det kan låta larvigt, men man brukar säga att man tjänar ca 30% i minskad anstränging om man ligger bakom en annan cyklist. Det gäller dock att man ligger ganska tätt inpå, så nära som 10 till 15 cm, för att man ska uppnå den här effekten. I början kan det kännas lite obehagligt, men man vänjer sig snabbt.

För att det ska fungera att ligga så tätt inpå varandra använder man tecken för att signalera t.ex. möten, hinder och stopp. Det är den som för tillfället är uppe och drar som ansvarar för att ge tecken, och var och en skickar därefter tecknet vidare bakåt, ner i ledet.

Det bästa sättet att komma igång med gruppcykling är att gå med i en cykelklubb och delta i de träningar som klubben arrangerar. Om du är nybörjare och dessutom inte är ungdom, och bor i Stockholm, så rekommenderar jag min egen klubb, Fredrikshof, eftersom man har ett mycket tydligt fokus på motion som alla ska kunna delta i. Medlemskap kostar nån hundring om året och är värt varedna krona. På http://www.fredrikshof.se/ kan du läsa om hur du går med och vilka träningar som erbjuds.

Jag rekommenderar att du startar med en nybörjarträning eller med att hänga med i en lugn grupp. Då får du hjälp av en ledare med tecken och andra regler. I dessa grupper kör man som regel med ledaren i täten större delen av tiden, vilket innebär att tempot är jämt och lagom hårt.


fredag 20 juli 2007

Träningsrunda Söder om Söder, nära Stockholm

Hornstull – Axelsberg – Skärholmen – Kungens kurva - Ryttarhalsvägen – Huddingevägen – Östberga – Skanstull - Hammarby – Garnisonen

Det här är en tur som jag ibland kör när jag vill ta en ganska kort men snabb tur och inte har tid att ta mig längre bort från stan, t.ex. om jag vill ta en morgontur innan jobbet. Till större delen kör man på cykelbanor, men vanligtvis är man ganska ensam, och det är få stopp pga korsningar mm. Man kan därför hålla bra tempo större delen av turen.

Den första biten, från foten av Västerbron på Söder ner till Skärholmen / Kungenskurva är faktiskt ganska backig och kul att köra. Det är bra skyltat mot Skärholmen, men det kan ändå kan det vara lite knölig att hitta.

Från Kungens kurva går det en cykelväg genom skogen längs Ryttarhalsvägen som är mycket trevlig. På morgonen kan skogen nästan kännas trolsk. Från Huddinge följer man väg 226 tillbaka in mot stan på cykelvägarna. Även här är det hyggligt skyltat, och det går att hålla hygglig fart.

Jag brukar välja att köra runt Söder, genom Hammarby sjöstad via Danvikstull och Stadsgården, i stället för att köra Götgatan. Detta eftersom man kan cykla hela vägen och inte behöver kryssa fram bland rödljus och annat.




måndag 16 juli 2007

Trelleborgstur

Idag var det äntligen dags för en tur med landsvägscykeln. Det var alldeles för länge sen. Jobb, förskylning och brist på inspiration (dvs. plan) har kommit i vägen. Eftersom jag befinner mig i Skåne blev det en tur på den skånska slätten, på härliga slingrande skånska småvägar. På 2,5 h och 6 mil såg jag kanske totalt 10 bilar.


Vädret visade sig från sin allra bästa sida, vilket man inte blivit bortskämd med i år. När jag tänker efter så är det nog faktiskt den allra första turen för året i riktig sommarvärme. Jag missade förstås att ta med mig tillräckligt med vätska.

Turen gick från Trelleborg, via diverse småvägar förbi Vellinge. Strax innan Oxie söder om Malmö vände jag mot Svedala. Några km innan Svedala vände jag söderut mot Klörup och tog mig´tillbaka mot Trelleborg. Totalt 61,78 km.

Till sist en liten varning. De gula skyltar med cyklar på (se bild) som man kan stöta på i Skåne betyder inte nödvändigtvis "snabb, bra genväg på okej väg", som jag dumt nog tolkade dem. I stället kan de mycket väl betyda "lång omväg på pissig grusväg". Det är väl okej om man kör mtb, och är ute efter att köra så långt som möljligt, men när man har slut på vätska, kör lvg-cykel och vill hem så fort som möljigt, så kan man inte låta bli att fundera på vad det var för dumskalle som kom på att sätta upp de där skyltarna.


Homus socialus cyklistus

Cyklister är sociala varelser. Vi gillar att träffa liksinnade och utöva vår passion tillsammans. Om vi inta kan utöva, så kan vi snacka cykling. Det här är något som jag tar för givet, men aldrig reflekterat över huruvida det är ett globalt fenomen eller inte.

I förra veckan, under en tjänsteresa i Frankrike, fick jag bevis (ovetenskapligt, jovisst) på att det inte bara är ett svenskt fenomen, om jag nu trott det...

På en restaurang i en avkrok utanför Roissyflygplatsen (där jag hamnat pga att jag missat planet hem) så frågar plötsligt hovmästaren om jag är cykelintresserad. Jag stirrar pafft på honom, hur kunde han veta? Han pekar på min Polar 725 som jag alltid har på mig, och säger "jag har också en sån". En stund senare kom han fram och frågade om jag gillade landsväg eller mtb, och så var vi igång att dela erfarenheter. En stunds intensivt bollande kring cykelkänsla, träning, komponenter, skogsvägar, Tour de france-favoriter osv, och sen skilldes våra vägar.

I efterhand slog det mig att vi bara hade detta enda gemensamt. Han var hälften så gammal som jag, svart, helt olika jobb, det är ett annat land och kultur, osv. Jag har varit ganska mycket i Frankrike, men har då aldrig kommit i samspråk med någon på det här sättet.

Just detta är en av de saker som gör cyklingen så fantastisk - mötet med människor som man i vanliga fall förmodligen inte skulle träffat!


lördag 14 juli 2007

Hovetträning på Ekerö

Varje torsdag kväll under vår-sommar-tidig höst har Hovet ett träningspass på Ekerö. De vägar som används är mycket cykelvänliga, dels pga att de går i slingrig och kuperad vacker natur, och dels för att de mestadels inte är särskilt traffikerade av bilar.

Träningen i den här filen är ca 65 km. Den startar och avslutas på Kärsön, vid parkeringsplatsen.

Turen går från Kärsön via Tappström, längs Färentunavägen, till Skå, via Skå Edeby till Svartsjö slott, via Sånga-Sundby till Kungsberga, och tillbaka till Tappström via Skå, sedan avslutning vid Kärsön.

Fil att ladda ner: http://www.bestsharing.com/files/0OQSu301750/Faringso_hovet.zip.html


tisdag 10 juli 2007

Com Hem tar bort Eurosport - jag tar bort Com Hem

Aldrig får man vara riktigt glad. Mitt i lyckan över att Touren pågår som bäst, så får jag veta att Com Hem tänker ta bort Eurosport ur sitt utbud för att ersätta med TV4 sport. Inte så att man kan välja att ha kvar Eurosport som en tillvalskanal. Nej, kanalen tas bort och ersätts. Detta med motiveringen att man

gjort bedömningen att TV4 Sport bättre kommer motsvara våra kunders önskemål. TV4 Sport (f d SPORT-Expressen) kommer att visa toppfotboll från Serie A med bl a Zlatans Inter, La Liga och dam-VM i fotboll. Man satsar även på svensk idrott, bl a Superettan och Hockeyallsvenskan. Därutöver alpint, friidrott, hästsport, motorsport och handboll samt sportserier och sportfilmer. Citat från Com Hems kundtjänst.

Inte ett ord om cykling, eller nån av de andra smalare sporterna som Eurosport visar. Dessutom känns det som TV4 Sport-utbudet ganska exakt motsvarar alla andra skittrista sportkanaler och sportsändningar. Man kanske får finna sig i att det är detta merparten av abonnenternas beslutsfattare vill ha. Men självklart hoppas jag att Com Hems marknadsanalytiker har tokfel, och att fler än väntat kommer att göra som jag har för avsikt att göra.

För nu åker Com Hem ut. In kommer Boxer, för där kan man själv välja vilka kanaler man vill kolla på - vilken udda tanke, Com Hem! Föresten så suger Com Hem i största allmänhet, både tekniskt och utbudsmässigt, så det ska bara bli skönt att slippa betala pengar till detta sunkföretag.

Även i fortsättningen så vill jag kunna njuta av Tour de France och andra cykellopp. Och för mig är cykelsporten på TV synonymt med Roberto Vacchis och Anders Adamsons härliga kommentarer, och det vägrar jag vara utan!


måndag 9 juli 2007

Grattis fantastiskt duktiga Hofvet-tjejer!

Jag skulle verkligen vilja gratulera Hofvet-tjejerna till alla framgångar i år, särskilt de under nyligen avslutade veteran-SM! Riktigt bra kämpat, tjejer! Jag vet ju att det ligger mycket hård och disciplinerad träning bakom.

Förra året hade jag förmånen att träna med de här duktiga tjejerna. Jag tror att en hel del av oss kom igång tack vara Hovets satsning på tjejer. Den satsningen får vi nog tacka ordförande Lotta Jegestam för (som jag föresten håller personligt ansvarig för mitt nyväckta cykelintresse - tack för det, Lotta!). Riktigt kul att se att satsningen slår så väl ut.

I satsningen ingick en nybörjarkurs för tjejer i landsvägscykling i grupp. Vi fick lära oss både teori (vad man äter, lite mek, träningsupplägg mm) och praktik och det hela avslutades med att vi tillsammans körde ett motionslopp.

Året efter gick fortsättningskursen, där vi fick en föreläsningsserie samt ett miniträningsläger med duktige tränaren Thomas Ericsson. Det hela avslutades med att vi körde ett antal riktiga tävlingar. Hur kul som helst, men jag hade nog aldrig själv vågat om det inte varit för den här introduktionen. Så tror jag det är för många tjejer i den här grabbiga sporten. Inte för att vi inte känner oss välkomna, för det gör vi verkligen när vi väl kommer ut. Utan snarare för att det känns som man sinkar gruppen när majoriteten är starkare, osv.

I år har jag tyvärr inte kunnat vara med, men jag längtar jättmycket till nästa säsong jag kan komma igång igen!

Testa du också, du kommer inte att ångra dig!


Le Tour de Vardagsrum

Ingen cykelintresserad har väl lyckats missa att Tour de France startade i lördags. Jag har lyckats matcha starten med en dunderförkylning. Fördelen är att jag kan sitta (eller snarare ligga och snörvla) framför tv:n och kolla HELA loppet. Jag är för sjuk för att både jobba och ge mig ut och cykla, så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag sitter här.

Det är nåt speciellt med Touren. Varför skulle man annars vilja sitta klistrad framför tv:n så många timmar i sträck? I sanningens namn så händer det ju inte så där jättemycket. Det kan vara kombinationen av att lyssna på Roberto Vacchis och Anders Adamsons initierade kommentarer och det faktum att man kollar på världens bästa cyklister som ska i princip ska köra 20 mil om dan i 20 dagar som gör det så speciellt. Det är nästan obegriplig uthållighet , snabbhet och styrka, det är strategi, det är vackert och inspirerande. Jag vill kasta mig på cykeln och ge mig ut och köra själv, men här kommer den stora nackdelen med att vara sjuk, det blir ingen cykling för mig än på ett par dar.

Om nån vecka så hoppas jag dock att jag är på plats själv och både får heja på och för att cykla själv :-D


Klä sig rätt - finurliga cykelplagg för sommarhalvåret

Solen skiner och det är inte ett moln på himmeln. Du har är helt rätt klädd i din cykeltröja med korta ärmar, dina cykelbyxor, strumpor och skor och så förstås hjälm och hanskar. När du varit ute i 2 h och har 2 h hem, så slår vädret om. Det blir kallt, och regnet hotar. Är du beredd? För det är sant som de säger, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder :-)

Helst vill man ju inte ha med sig en ryggsäck om man kan slippa, eller hur? Och det finns faktist en hel del finurliga cykelplagg som man kan kan få ner i ryggfickan, och som gör en beredd på det mesta!

Här kommer några:

Lösa knä- och armskydd
Eftersom särskilt knäna är väldigt utsatta när man cyklar, så är ett par (tunna) knävärmare en bra försäkring mot onda knän. Både arm- och knävärmare är lätta att dra av eller på sig vid temperaturskiften.

Tunn vindväst
Tar minimalt med plats, och ger den där lilla extra värmen man behöver ibland. Otroligt praktist; jag har den alltid med mig.

Skoöverdrag
Jag fruktansvärt frusen om fötterna, det ska erkännas. Så om det inte är över 20 grader och strålande sol, så använder jag skoöverdrag. När det är blött och kyligt har jag tunna neoprenskydd, när det är runt 20-strecket drar jag på tempoöverdrag som ger lite vindskydd och tillräckligt med värme.

Undertröja
Jag tycker det kan vara ganska skönt att ha undertröja under cykeltröjan. När det är riktigt varmt kör jag Craft Pro Cool , och när det är inte är jättevarm så har jag gärna tunna nättröjor. Undertröjorna transporterar bort fukten och gör att man inte blir dyblöt och nerkyld på det sätt som man kan bli om man inte använder dem.

Tröjjacka
Om det är kyligt och jag är helt säker på att det inte kommer att regna så har jag en långärmad tröja som är aningens tjockare än en vanlig cykeltröja. Beroende på temperatur så kör jag den här utanpå cykeltröja, så jag kan dra av den om det skulle bli varmare, eller utanpå undertröja, om jag inte tror att temperaturen förbättrar sig.

Tunn vindjacka
Om jag tränar kvällstid under sommarhalvåret eller om det ser ut att börja dugga, så har jag ofta en tunn, tunn vindjacka med mig. Oftast behöver jag aldrig använda den under passet, utan tar fram den efter passet, under eftersnacket och för hemfärden. Den här jackan funkar även hjälpligt mot duggregn, men inte mot ösregn.

Regnjacka
Använder jag bara vid ösregn, men även om man inte blir våt utifrån, så blir man det innifrån. Den här använder jag mycket sällan. Om målet är att man ska få med sig allt i ryggfickorna, så får man nämligen välja någon av väst- eller jackalternativen. Regnjackan får bara följa med om det regnar från start.

Glasögonfordral
Till sist ett lite oväntat tips, kanske: om man lägger mobiltelefonen i ett glasögonfordral så skyddar man den mot eventuella vurpor. Själv brukar jag även lägga min ipod i fordralet.