söndag 1 april 2007

Påkörd

Det här är inget aprilskämt. Jag blev påkörd idag. Okej, inte så att jag blev illa skadad, men lite chockad blir man förstås. Och så småningom riktigt tvärförbannad på bilisten, i det här fallet en taxiförare.

Jag blev inte förbannad för att jag blev påkörd. Jo såklart, lite. Nä mest förbaskad blev jag för att stolpskottet i taxin försökte få det till att det var mitt fel att han kört på mig. Han stannande tittade vänster och gled sedan ut på cykelbanan där jag kom åkande, utan att kolla höger, och körde på mitt bakhjul. När jag tänker tillbaka på meningsutbytet som följde, så var det faktiskt ganska komiskt, så är i efterahand:

Stina, i panik över att nya cykeln blivit skadad skriker:
- Du körde på mig!

Taxi Kurir chafför (=Idiot):
- Nej det gjorde jag inte.

- Men va' fan jag kände väl att du körde på mig! (Stina)

- Jag skulle aldrig köra på en människa, jag körde på din cykel. (Idiot)

- Ja. Min tjugotusenkronorscykel. Som jag satt på. Jag kunde skadat mig. (Stina)

- Okej. Förlåt jag såg dig inte! Men det var ditt fel, du skulle inte ha kört ut framför mig. (Idiot)

- Vänta. Jag kommer på cykelbanan. Du kör ut och kör på mig. Hur är det mitt fel ? (Stina)

- Du skulle sett att jag kollade åt andra hållet. (Idiot - börjar hetsa upp sig)

- Nu får du fan ge dig. Du körde på mig. Jag vill ha dina uppgifter. (Stina *rätt kokt*)

- Hur fan du kan cykla på fel sida vägen? (Idiot - nu arg)

- På fel sida? Jag kom på cykelvägen. Ge mig dina uppgifter, jag ska kontakta din arbetsgivare. Du är inte klok. (Stina *mer kokt*)

- Här är inte cykelväg. Du körde på mig! Jag ringer snuten! (Idiot - har helt tappat konceptet)

- Ja, gud, du kunde ju dött när en stor saftig lansvägscykel dundrar in i dig! Med bakhjulet dessutom! (Det här sista kom jag förstås inte på då, utan först nu)

Min sambo börjar nu inse att killen inte har alla indianer i kajaken (om ens nåra) och börjar propsa på att vi ska åka vidare. Jag muttrar att "du har inte hört det sista från mig" och kör vidare.

När jag återger det här så låter det som sagt komiskt, men det var inte roligt då. Och det är faktiskt inte första gången jag har blivit påkörd och sen anklagad för att ha gjort fel. I vintras körde en busschafför på mig bakifrån och började därefter skrika att jag körde långsamt, och jag vet inte vad.

I båda fallen gjorde jag fel, det vet jag. Vad gäller taxin, så såg jag inte att han inte såg mig, för jag hade för mörka glasögon för att se in i bilen. Vad gäller bussen, så hörde jag inte att han gled upp bakom mig, för jag lyssnade på musik. My bad, jag måste bli bättre på att skydda mig själv. Men i båda fallen pratar vi om yrkeschafförer som kör på oskyddad medtrafikant och vägrar ta sitt ansvar. DET är faktiskt allvarligt. Ska jag gå vidare, anmäla killen? Jag vet faktiskt inte.


2 kommentarer:

Simon Wiberg sa...

Jag blir otroligt upprörd bara av att läsa din redogörelse för situationen med taxin. Tyvärr har jag rätt många egna upplevelser av samma slag, man får stå ut med mycket dumheter från andra trafikanter när man är ute och cyklar. Många idioter som sitter skyddade i stora fordon verkar inte värdera våra liv särskilt högt. Det är obehagligt att gång på gång bli påminnd om att det finns så många människor som utan att blinka utsätter medmänniskor för livsfara genom idiotiska omkörningar och dylikt.

Akessoj sa...

Jag har också blivit påkörd utav en taxiförare i en liknande situation som din. Han stannade inte ens tittade i bakspegeln att jag stod upp sedan gasade han upp och tog en höger sväng.

Där stod jag, oskadd men med väldigt skakiga ben och blev inte ens arg förrän flera minuter senare.

Jag hade inte ens kommit mig för att ta numret på bilen. Men en Taxi Stockholm bil var det.

Jag cyklade också på cykelbana, så jag håller verkligen med ditt resonemang kring yrkestrafikanternas bristfälliga bilkörning.