söndag 1 april 2007

Så här blev jag cyklist och cykelfantast

Jag har inte alltid varit cyklist, även om det ibland kan kännas så. Jag ungdomstränade förvisso, som de flesta, men då var det simning som gällde. Därefter följde en mycket lång period då diverse fjantiga dans- och aerobicsutövningar dominerade, kantade av regelbundna ganska långa uppehåll.

Det hela började på 90-talet i Provence, där jag spenderade ganska mycket tid. Familjen jag bodde hos var typiskt fransk, åtminstone vad gällde cykling. Cykla det gjorde man på helgerna, på landsvägscyklar, iförd full mundering, i lååånga pass (minst 2 h) och helst uppför. Det säger sig självt att det blev något av en kulturkrock för mig, som var van att se cykeln som fortskaffningsmedel och som aldrig tränat längre än en timme i stöten. Och i sanningens namn så var nog chocken lite för stor, för intresset ville inte riktigt vakna än. Men det var något som lockade, det var det.

Inte förrän jag flyttade till Stockholm och så småningom bytte aerobicsdojjorna mot spinningdito, så började lusten vakna till liv. I jobbet träffade jag Lotta Jegestam (numera ordförande i Fredrikshof), och hennes brinnande passion smittade av sig totalt. Sen var det kört. Det blev först mountainbike och sen landsvägscykel, sen träningar med Hofvet, och så småningom tävlingar. Och fantastiskt många nya vänner och bekanta.

Sen jag väl upptäckt cyklingen som träningsform, så har jag inte haft några träningsuppehåll alls, om man undantar sjukdomsperioder. Anledning? Kärleken till sporten och utövarna främst, men också det faktum att man alltid har tydliga mål med sin träning.

Med den här bloggen hoppas jag kunna inspirera andra på samma sätt som cyklingen inspirerar mig!


Inga kommentarer: